Bastie Lynx
singer/songwriter/music producer
Acerca de
Min historia
Hur det började:
Jag minns första gången jag stod ensam på en scen. Det var i nian på kabarén och jag sjöng "Om du var min" av Mauro Scocco. Veckorna innan hade jag mimat i kören för jag skämdes så mycket för min röst. Men trots det så tackade jag ja att sjunga en låt och gjorde det då alltså för hela skolan. Det gick tack och lov bra!
Det hela var egentligen lite galet, våghalsigt och impulsivt. Men framför allt modigt.
Det här med att ha mod har alltid varit lite av ett tema i mitt liv. Att tacka ja, satsa högt, skjuta från höften och kasta mig ut lite naivt, utan att egentligen våga eller veta om jag egentligen kan. Oftast har det landat rätt och jag har levererat. Andra gånger har jag fått börja om. Jag glömmer ofta motgångar, laddar om, slipar mina kunskaper och provar igen för att utmana mig själv att nå högre för varje gång.
​
Ett annat genomgående tema i mitt liv och musik är känslan av att vilja ha revansch för orättvisor, trakasserier och osynliggöranden som jag upplevt genom livet. Jag vet hur det känns att känna sig osynlig, missförstådd, ovärdig, genomskinlig och obetydelsefull. Det är ofta det vemodet och frustrationen som jag vänder till något kraftfullt i min musik. Drivkraften att vilja bevisa för alla att de hade "fel" och även ett driv att visa allt jag går för, att allt går, att jag kan lyckas. Det är också det jag vill förmedla i min musik. Att spegla människor och slå an en ton av hopp och en känsla att alla kan lyckas oavsett vem man är, hur man ser ut och klär sig.
Mina band genom åren:
Extended Play 95
Efter mitt första uppträdande så förstod jag att jag faktiskt kunde sjunga och att det var något jag ville satsa på. Jag startade mitt första band 1995 när jag var 16 år. Jag sjöng och spelade gitarr i ett tjejband som hette Divinity. Vi spelade grungerock, skatepunk, hardcore och stonerrock under de 4 åren som vi var som mest aktiva.
Det var tack vare band som Nirvana, Hole, Radiohead och Greenday som vi startade och vågade lära oss spela tillsammans och kasta oss ut på scen. Klimatet på den tiden var att alla kan spela och vi vågade experimentera, testa nya saker, blanda musikstilar och gå över gränser. Det var ovanligt med tjejband på den tiden, men vi körde vårt race och spelade ofta live inom punkscenen i Uppsala, Enköping, Stockholm och även i Jönköping.
Vi bytte senare namn till Extended Play 95 och spelar än i dag ihop, även om det är mer sällan och bara för skoj skull. Vi hann spela in 23 låtar mellan 1995 -1999 och förra året kom låtarna äntligen upp på Spotify:
Evelyn Grace
1999 bildades bandet Lenore som senare bytte namn till Evelyn Grace. Även i det bandet sjöng jag och skrev texter och gjorde vocalines. Vi satsade hårt på vår melankoliska/emotionella gothrock/pop med influenser av Cranberries, Kent, Björk, Souls, The Gathering och Evanescence. När det gick som bäst hade vi management i Stockholm och agent i USA och blev erbjudna ett skivkontrakt av ett skivbolag i New York. Vi spelade ofta live i Stockholm, Uppsala, Västerås, och framförallt i Enköping som var vår hemstad, innan vi flyttade till Stockholm för att bo ihop som ett kollektiv. Vi spelade även en låt live i Radio Rockklassikers morgonprogram Morgonrock och kom till slutfinal i en musiktävling som hette The Big Hit våren 2004.
När det utlovade skivkontraktet gick i stöpet och energin och lusten i bandet försvann så la vi slutligen ner hösten 2004. Vi hann spela in 18 låtar under namnet Evelyn Grace och även en EP under namnet Lenore. Men det var inte förens 2021 som låtarna kom upp på Spotify. Bandet har inte spelat ihop sedan uppbrottet.
Lyssna här:
​
​
​
Nutid:
Efter 2004 sjöng jag i lite olika musikprojekt och band. Bland annat ett par metalband. Men jag kände aldrig att jag hittade rätt och valde därför att lägga musiken på hyllan och satsa på min nya karriär inom tv-branschen.
År 2006 började jag, efter att ha genomgått utbildningar inom tv-produktion och tv-journalistik, att frilansa som produktionsledare, fotograf, och redigerare.
Numera är jag anställd på ett företag som heter Mbrace och jobbar främst som livesändningsproducent/tekniker, bildproducent, kameraoperatör, ljudtekniker och studioman med livesändningar av pressträffar från Regeringen och sändningarna från Riksdagen.
2015 började jag skapa musik under namnet Ms Astrea. Det handlade främst om elektronisk instrumental musik. Min musik har alltid handlat om att ta med lyssnaren på en musikalisk resa i sitt inre.
Jag la lite sång på några spår, men lusten att sjunga fanns inte där och passade inte heller in i den musik som jag skapade. Jag har under åren publicerat två EPn och två album som finns på Spotify och på alla digitala affärer och plattformar.
Lyssna på Ms Astrea här:
​
​
​
​
I början av 2021 började jag jobba med att digitalisera alla gamla låtar från mina tidigare band för att lägga upp dem på Spotify. Det var under denna period som lusten att sjunga åter kom igång. Under våren var jag, liksom många andra, i karantän under en månad och började då köpa in synthar och satte igång att spela och skapa ny musik. Jag och mitt gamla band Extended Play 95 bestämde oss för att återuppstå och börja repa mer regelbundet.
Under hösten 2021 har jag satsat hårt på att utvecklas som sångerska och att skapa ny musik. Mitt mål är att nå ut med min musik och beröra människor. Jag har saknat att stå på scen och vill möta publiken igen.
Eftersom min nya musik har en annan stil än den jag skapade innan, och även har sång, så valde jag att byta artistnamn till Bastie Lynx.
En demo som heter Lost in Radio Silence ligger uppe på Soundcloud.
Låten andas melankolisk synthpop med lite retrovibes från 80-talet.
Den handlar om hur det känns att känna motstridiga förvirrade känslor. Att känna sig osynlig, utanför radarn, fast man samtidigt känner sig granskad och iakktagen. När tiden springer ifrån en, fast man att rör sig framåt, men ändå står till. När man har förlorat sina drömmar, men ännu inte hoppet.
Jag tror många kan känna igen sig i hur det känns att ha jobbat för något som inte blir som man tänkt sig. Hur det känns när man gått vilse i livet och försöker hitta tillbaka till sig själv och sin dröm igen.
​